aldrig ar ett ord som skrammer mig.

Nu ar jag pa ruta ett... igen. jag hatar avsked. det suger. det ar jobbigt. det far mig att kanna angest. idag akte dennis hem. Jag kommer sakna honom. valdigt mycket faktiskt. mer behove rjag itne skriva har. men det kanns bara blaeh just nu. en hanni vill inte. att saga hejda till nagon som man helst bara vill stanna med, att dessutom veta att man antagligen aldrig mer kommer ses, aldrig nagonsin. ja det sager ju sag sjalvt, det suger.

I helgen ska vi iaf ha kul. jag ska kopa nya converse, vill ha ljusgula tror jag. eller kanske ljusroda? nya brillor ska ocksa inhandlas. sen far vi se. sen blir det nog stranden igen som vanligt. men kan inte riktigt langta som vanligt. det ar jobbigt. min vardagliga anledning till lycka har forsvunnit. den ar antagligen tillbaka inom nagra fa dagar. men just nu kanns det jobbigt. som sagt; avsked ar inget for mig. andra gangen under denna resa som jag behovt ta avsked pga resandet. den anledningen ar jobbig. resa. ja resa var det. hade jag forvantat mig att det skulle bli latt eller? Nej forhallanden, killar och allt sant dar ar inget att rakna med. Men vem kan stoppa sig sjalv fran att bli kar? En millisekund kan det ta sen har man fallit ner i gropen....en valdigt, valdigt djup grop.

Nej nu ska jag stoppa i mina kopfhörer i oronen och somna till musik. denna gang pa ett annorlunda satt. utan en vadligt sot personen pa vanster sida om mig. Ruta ett igen var det ja.. Nu borjar vi om fran borjan igen. Godnatt.

Karlek till min long board och mina fina vanner far racka for tillfallet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0