Hapiness is a journey, not a destination

I'm confused, I'm tired and I do miss people. I miss people like hell.

Jag vill kramas, jag vill prata, jag vill skratta. Pratade med Emilia och Antonia pa skype idag. jatteroligt<3 Ni ar underbara! Det ar svart att hinna med att sakna folk har for det hander sa mycket hela tiden. Men nar man verkilgen far tid att prata med alla er underbara vanner sa inser man hur mkt man saknar er. Och tankarna pa att vilja stanna i australien under en langre tid andras ganska enkelt. Visst man traffar massvis med folk har i australien, varje vecka, varje dag, hela tiden. Men det ar inte samma sak. Dom vet inte vem man verkigen ar, dom har inte kannt en i flera ar och dom skulle aldrig forsta pa samma satt som ni. Ibland kanner man sig sa ensam och sa liten pa andra sidan varlden. Jag vet att ni finns dar hemma, men det ar anda inte samma sak. Mar man daligt vill man kunna prata, prata och se personen framfor sig, prata och fa en kram. Jag saknar verkligen er hur mycket som helst <3

Forlat for deep shit men ni betyder massvis!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0