haannaelisabet

Sekunder blir till minuter, minuter blir till dagar, dagar blir till manader som tillslut blir ett ar. tiden gar. Tio dagar aterstar nu. Tio ynka dagar. Inte kan jag pasta att jag njuter av dem, nej inte ett javla dugg. I stallet stressar jag sonder, freakar ut helt totalt och grater mig till somns. Jag vill vill vill inte. Men enda sa vill jag pa ett jattelitet horn ngnstans. Tanken pa att aldrig mer se folk gor dock sa jakla ont. Det riktigt svider. Kan inte inse, vill inte inse, tanker inte inse. En obekvam framtid. Vad kommer jag gora om 1 manad? Vart kommer jag att vara? ...Ingen aning. 10 dagar kvar. Nagra fa dagar kvar att se honom.. Tiden gar...tick tack, tick tack..