Everything has to come to its end. ...sooner or later.

Det narmare sig slutet. Slutet pa kapitel 1, slutet pa borjan. Ett nytt kapitel vantar, bara 16 dagar bort. Ett kapitel som kommer ta sin start pa ett helt frammande stalle, langt, langt borta. Ett nytt kapitel som kommer krava manga farval.

Jag klarar inte av detta mycket lange till. Traffa folk som man trivs sa obeskrivligt bra med, och som man antagligen aldrig mer kommer se. Det gor mig sa obeskrivligt radd. Igar tog han hela tiden upp "vad ska jag gora om tva veckor, vem ska jag ga till marknaden med?"... inte vet jag :/ vill inte veta heller... usch.. kandes jattekonstigt att somna igar, ligga och halla om ngn man antagligen aldrig ngnsin mer i sitt liv kommer traffa.

Saknar redan Sylvie sa jag haller pa att smalla av. Saknar ngn att fora allt gossip med, en nara van att ga ut med och dela allt skvaller med...

Och nu kommer jag snart behova ta ett annu jobbigare farval.... fuck this.. jag vill inte!! Samtdigit vill jag inte stanna har heller!!! fan.....:(

Vad ska jag gora? Detta ar for mycket for mig. Maste boka flygbiljett idag i princip, boka fast jag inte vill lamna. Maste kolla upp forlangt visa i indonesien, kolla upp ett visa dar nar det enda jag egentligen vill ar att fa ett forlangt visa har...Det har suger verkligen.

Don't say it's alright., coz it definitley isn't.  Don't say it's gonna be alright coz even if it will be, i just don't wanna see the end yet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0