Konsten att kombinera
Om tjugo år, närmare bestämt om 7305 dagar om man ska vara exakt, även inkluderat dessa år som vi kallar skottår, vad kommer jag att göra då? Kommer jag att vara gift ensamstående eller rent utav redan frånskiljd? Skulle jag reagera om någon tilltalade mig mamma istället för Hanna?
Framtiden. En tredjedel av livet om du frågar mig. Frågar du din lärare eller förälder skulle den antagligen utgöra en mycket större andel. Vad vill du göra efter gymnasiet? Vad vill du studera? Vad vill du jobba med senare i livet? Och visst, även om vi inte vet svaret vid 15 års ålder så är det ändå en självklarhet för dem att vi har hunnit med att tänka på det, och och i alla fall spenderat lite tid till att planera och fundera. Helst ska vi också gärna veta.
Motsägelsefullt om du frågar mig. För det är just dessa personer som många gånger också försöker banka in i våra skallar; Lev nu, nu, nu! Sluta oroa dig över framtiden eller gräm dig över det förgångna! Ta det lugnt, allt kommer bli bra, det kommer lösa sig! Jaha, så vi ska leva i nuet samtidigt som vi ska vara kapabla till att veta svaret, svaret på framtiden.
Jag håller inte riktigt med. För mig är nuet den andra tredjedelen av livet, för många andra utgör det den en mycket större del, för de allra flesta är nuet det så kallade livet.
Ja, jag vet att denna minut är 60 sekunder som jag aldrig kommer kunna återuppleva igen. Men är det inte också det som gör livet så fantastiskt spännande, intressant och helt mirakulöst? Livet är ingen film som du kan spola förbi de snuttar du inte gillar eller spola tillbaka till det stunder du skulle offra allt för att få återuppleva igen. Att leva här och nu och inte i minnena från igår eller i planerna för imorgon är svårt. Jag är riktigt jäkla kass på det. Jag kan spendera timmar, om inte dagar till att bara ligga och kolla på fotografier från barndomen eller från den senaste resan. Jag kan spendera samma tid, om inte mer till att planera nästa spännande resa eller fest med vänner och familj. Jag är en riktig expert på att sakna och längta. En expert på att leva i minnen och drömmar. Dåtid och framtid, inte nutid. Men vad gör det? Mina minnen och drömmar skapar mig, gör mig till den jag är. Jag behöver minnen att se tillbaka på, jag behöver planer att se fram emot. Jag behöver även en nutid för att kunna se tillbaka, en nutid till att kunna planera.
För 20 år sedan var jag en blivande storasyster. Om 20 år kanske ni kan kalla mig mamma. Idag är jag Hanna. En Hanna som alltid kommer vara en storasyster, en Hanna som alltid kommer kunna bli mamma, men ibland räcker det med Hanna. Låt mig minnas de stunder som får mitt hjärta att slå ett extra slag, låt mig få fantisera om en spännande framtid. Låt mig minnas, känna och längta, då nu och sen. Dåtid, nutid, framtid. Konsten att kombinera, konsten att leva.
